Hej! Och välkommen till en politisk blogg! Jag heter Tobias Steen och är ledamot i kommunfullmäktige i Burlöv för Miljöpartiet de Gröna. På denna sida kommer du hitta mina tankar och idéer kring vad som händer i Burlöv samt vad och hur jag vill förbättra kommunen. Min förhoppning är att du som läser ska få en bättre inblick i det politiska livet här i Burlöv och att denna blogg bidrar till att skapa debatt och engagemang. Kommentera gärna! Finns det ämnen du vill att jag tar upp eller tankar/information du vill dela med dig av så tveka inte att skriva. Allt gott!
Så var det dags igen att försöka summera vad som hänt på senaste kommunfullmäktige. Vill man hellre se debatten in action kan jag återigen rekommendera youtube-kanalen ”Medborgarnas makt” där en av våra medborgare brukar lägga upp inspelningar från fullmäktige några dagar efter att de ägt rum. Dessvärre är det helt oredigerat vilket gör det svårt att söka efter enskilda ärenden men ljud- och bildkvalitet håller hyffsad nivå.
Nåväl, det blev ett långt möte (över tre timmar) och flera punkter som diskuterades livligt. Jag ”lyckades” reta upp både kommunstyrelsens ordförande Sara Vestering (M) och ordförande för utbildnings- och kulturnämnden Kristoffer Daag (L) så till den milda grad att de anklagade mig för att prata för mycket om både fotboll och äpplen istället för att fokusera på vad som är viktigt. Att mina metaforer kring fotboll och äpplen var ett retoriskt grepp verkade däremot gå helt över huvudet. Mer om detta längre ner men först några ord om en annan stor punkt på dagordningen: budgetventilen.
Budgetventilen 2025
Jag har i två tidigare inlägg här på bloggen beskrivit innebörden av nämnda budgetventil (se ridhus och filibustrar och k-o-n-g-r-e-s-s) och problemet med att man först gör nedskärningar under året för att sedan använda budgetventilen som en slags nödutgång och få det att verka som att man gör extra satsningar.
I årets genommangling blev det satsningen på en ny busslinje mellan Arlöv och Stora Bernstorp som blev den stora stötestenen och som till slut ledde till att hela ärendet skickades på återremiss. En ny busslinje till affärerna vid Stora Bernstorp har varit något som samtliga partier varit överens om att driva så i själva sakfrågan finns det egentligen ingen skiljelinje. Däremot har hanteringen av frågan från styrets sida varit milt sagt bedrövlig.
Detta är en stor satsning som kostar åtskilliga miljoner för kommunen men trots det har man från styrets sida valt att inte ta fram underlag på grundläggande frågor kring hur linjedragningen ser ut, var hållplatser kommer att placeras eller vilka tider som bussen kommer trafikera sträckan. Att man då i fullmäktige ska fatta beslut om att anslå drygt 2 mnkr per år till en sådan satsning framstår som fullständigt vanvettigt. (P.s. jag kan personligen också tycka att det vore intressant att utreda om behovet är så stort att vi behöver en helt ny busslinje eller om vi kanske istället borde satsa på det nya konceptet SkåneFlex som fått lovord från andra kommuner). Utfallet blev som sagt att ärendet återremitterades och ett extrainsatt fullmäktige på måndag den 24 november kommer nu behandla ärendet igen.
Att styret i kommunen har väldigt dålig koll på kollektivtrafiken och fattar beslut med bristfälliga underlag blev än tydligare när det en vecka senare dyker upp en artikel om att man gjort en total felbedömning vid anläggandet av en busshållplats vid Burlövs station. Konsekvensen blir nu att vi måste bygga om hela hållplatsen!
Lojalitetsbonus eller ”vi spelar inte fotboll i den här kommunen”
En motion som jag lämnat in angående lojalitetsbonus för medarbetare inom socialförvaltningen var uppe för debatt och handlade om att medarbetare som arbetat i kommunen en längre tid skulle få ett extra lönepåslag. Detta som ett sätt att öka incitamenten för duktiga medarbetare att stanna kvar och minska personalomsättningen (som varit ett problem i delar av organisationen).
Mjällby AIF. Duktiga på fotboll och duktiga på att bygga en välmående organisation. Bild av Roland Osbeck
I kommunledningsförvaltningens svar på motionen försvarar man sig med att en för LÅG personalomsättningen inte är bra eftersom det ”kan innebära att medarbetare som presterar dåligt eller sprider negativ anda stannar”. Detta reagerade jag starkt mot och gjorde en aktuell jämförelse med fotbollslaget Mjällby AIF, som nyligen vunnit SM-guld, som ett exempel på hur man bygger en framgångsrik organisation. Detta gick dock kommunstyrelsens ordförande helt över huvudet som istället valde att gå upp och försöka läxa upp mig för att jag pratar om fotboll. Döm själva vem ni tycker vann den debatten.
Interpellation ang. skolresultat eller ”det var en fattig fruktsallad”
Jag hade också ställt en interpellation som besvarades av utbildnings- och kulturnämndens ordförande angående de påstått fantastiska resultat som Burlövs skolor uppvisar. Bakgrunden är en artikel som publicerades i Burlövstidningen där man påstod att skolresultaten i Burlöv visar på en ”rejäl förflyttning framåt”. Det här är inte första gången som Burlövs kommun och styret försöker ge sken av att saker är mycket mer fantastiska än de faktiskt är. I Burlöv är nämligen somrarna somrigare, gräset grönare och grannen grannare om vi får tro våra kommunikatörer och politiska meningsmotståndare. Det är en uttalad propagandastrategi a la Nordkorea/Trump som präglat mandatperioden och jag tyckte måttet nu var rågat.
I mitt interpellationsanförande försökte jag vara övertydlig och förklara utifrån ett skolspråk med räkneexempel (äpplen) varför man inte kan påstå det man påstår men återigen verkar min poäng inte riktigt gå fram. Se hela debatten här eller åtminstone mitt anförande här.
En fruktsallad mer i Kristoffer Daags smak får jag förmoda. Bild av Vasilis Michalopoulos
Redan nu på måndag är det som sagt dags för ett nytt KF. Denna gång är det ett extrainsatt fullmäktige som enbart kommer hantera två återremitterade ärenden (uppföljningsrapport 2 och budgetventilen). I övrigt är det spännande tider då riksdagslistorna för Skånes valkretsar kommer beslutas på ett medlemsmöte den 6 december. See you later!
En fantastisk sak inträffade för lite mer än två veckor sedan på kommunfullmäktiges senaste möte. Vi har lyckats få igenom ett av våra stora vallöften; införande av sociala upphandlingar! Trots att vi alltså är oppositionens minsta parti lyckas vi, efter mycket möda och stort besvär, baxa igenom en motion som genomgått ett antal remissrundor. Det visar på en oerhörd styrka och att en röst på MP aldrig är en bortkastad röst.
Sociala upphandlingar – en kort förklaring
Jag har i ett flertal inlägg beskrivit både motionens gång och sociala upphandlingar som koncept (se t.ex. Är politikerna i Burlöv köpta av riskkapitalister… och Ridhus och filibustrar). Sociala upphandlingar med sysselsättningskrav är ett arbetsmarknadsverktyg som används för att framför allt människor som står långt ifrån arbetsmarknaden lättare ska få en fot in och skaffa sig erfarenhet. Kort förklarat ställer man krav vid upphandlingar på att det företag som vinner upphandlingen också ska erbjuda jobb, utbildning eller praktikplats åt särskilt utvalda grupper. För Burlöv, en kommun som under en lång tid brottats med en hög arbetslöshet, är detta ett mycket bra steg framåt.
Det som är lite smolk i glädjebägaren är dock att vi tvingades kompromissa en del med förslaget. Det blev till slut en mjukare variant av ”dialogkrav” som vann gehör i kammaren. Att ställa dialogkrav innebär helt enkelt att man endast kräver av vinnande företag att de ska ställa upp på samråd eller diskussioner med kommunen kring vad de kan tänka sig att erbjuda. Det är med andra ord inte behäftat med några skarpa krav att erbjuda faktiska praktikplatser eller jobb. Nevertheless, still a win!
Slopa behovsprövning vid särskilda boenden och tak för inkomstskillnader
Förutom ovan nämnda motion debatterades och avslogs även två av mina andra motioner på ovan nämnda fullmäktigemöte. Den ena motionen handlade om behovsprövning vid ansökning om plats på särskilda boenden och den andra handlade om att införa ett tak för inkomstskillnader. Låt oss börja med den förstnämnda.
Särskilda boenden är alltså ett annat namn för det som man tidigare, och fortfarande i folkmun, kallar äldreboenden. Rätten att få flytta till ett särskilt boende är behovsprövad. Det betyder att det inte räcker med att den äldre själv vill flytta utan att det krävs en biståndsprövning där kommunen beslutar om den äldre har så pass stora vårdbehov att vård i hemmet är uteslutet. Konsekvensen av det här systemet blir då, i många fall, att ribban höjs och endast de som har väldigt stora vårdbehov beviljas plats.
Detta har uppmärksammats i flera olika medier med hjärtskärande berättelser om personer som inget hellre vill än att få plats på ett boende men vägrats detta för att kommunen anser att de är för friska. I min värld borde vi ha en äldreomsorg som ser till människans behov och ger människor rätt till en värdig omsorg. VILL man, efter ett långt arbetsliv och på ålderns höst, flytta till ett boende där man får omsorg och social samvaro så ska man också få det oavsett vilka fysiska eller psykiska åkommor man må ha. Det är detta motionen handlade om, att helt enkelt slopa behovsprövningen för alla som uppnått en viss ålder. Motionen röstades dock inte igenom eftersom lagstiftningen idag är skriven på ett sådant sätt att kommuner inte får slopa behovsprövningen. I mitt anförande lyfte jag då att kommunen åtminstone bör arbeta för att trösklarna och kraven för att få flytta till ett särskilt boende bör ses över och göras så låga som möjligt så att behovsprövningen i praktiken bara blir en formalitet. Återstår att se om styret och övriga partier tar till sig detta.
Den andra motionen som inte gick igenom handlade om att sätta ett tak för inkomstskillnader inom kommunen. Bakgrunden är att det finns studier som visar att den s.k. löneglidningen mellan olika yrkeskategorier i samhället ökat dramatiskt över tid. Idag har en genomsnittlig VD på ett av Sveriges 50 största företag en lön som är 71,1 gånger högre än den genomsnittliga industriarbetaren (år 1950 var skillnaden 26 gånger mer) vilket alltså betyder att en VD idag i många fall har en ÅRSLÖN som är högre än vad en arbetare tjänar UNDER EN HEL LIVSTID.
Med min motion ville jag sätta ett tak som gör att den högst betalda anställda inom Burlövs kommun inte får ha en lön som är mer än fem gånger den lägst betalda inom samma förvaltning. Så om t.ex. den högst betalda personen har 100 000:-/mån får inte den lägst betalda ha en lägre lön än 20 000:-/mån.
Motionen handlade alltså inte om att sätta ett tak för hur mycket man får lov att tjäna utan om att säkerställa att vi inte har oskäligt låga löner för de som har lägst lön. Det är alltså inte ett inkomsttak utan ett tak för INKOMSTSKILLNADER. Detta försökte jag tydligt förklara i mitt anförande. Jag försökte också förklara för de närvarande att ett tak för inkomstskillnader inte på något sätt tar ifrån arbetsmarknadens parter makten att förhandla om lön. De kan fortsatt förhandla om nivån både på löneökningen och inkomstskillnaden. Syftet med motionen är att förebygga en situation där löneglidningen blir för stor och att Burlöv föregår med gott exempel. På den här sidan kan man ta del av hela debatten (se gärna SDs mycket märkliga inlägg och svar på mitt anförande där Mats Hedenström å ena sidan håller med om att det inte borde vara så stora skillnader men å andra sidan samtidigt tycker det är bra att det finns stora skillnader).
Översiktsplan 2045
Den största punkten på dagordningen var annars antagande av en ny översiktsplan. En översiktsplan är inte ett juridiskt bindande dokument men används som en slags vision eller för att ge en övergripande bild över framtida planer för kommunens bebyggelse, mark och vattenanvändning. Alla partier har deltagit i framtagandet av översiktsplanen och även medborgare har bjudits in till dialog. Eftersom vi är ett litet parti som dessutom är i opposition har det dock varit svårt att få gehör för flera av de synpunkter vi haft. Därför valde vi att inte ställa oss bakom översiktsplanen så som den är utformad idag även om det fanns en del positiva inslag i den.
En stor invändning vi haft är att man inte i tillräckligt hög grad planerar för park- och rekreationsområden. Här nedan är en karta från översiktsplanen över de framtida större sammanhängande utvecklingsstråken för grönska, vatten och fritid.
Här finns definitivt en del positivt att ta med sig. Framför allt gäller detta det längre stråk som planeras från Spillepengen och ned till Stora Bernstorp. Men bilden ovan ger också ett bedrägligt intryck där det ser ut som att vi får stora, lummiga rekreationsområden över hela kommunen. Det som bilden inte säger är t.ex. att den gröna inramningen i Kronetorp (mellan Arlöv och Åkarp) och i södra delen av Åkarp är bullervallar (!). Bullervallar kan absolut användas för att förstärka den biologiska mångfalden och har stora värden ur natursynpunkt MEN ur rekreationssynpunkt är det inte lämpligt eftersom en stor andel av befolkningen (barn, äldre och andra med begränsade rörelsemöjligheter) kommer få svårt att röra sig i miljön.
I Åkarp är dessutom huvuddelen av utvecklingsstråken placerat i västra utkanten med en barriär i form av Gränsvägen och Sockervägen som skär rakt igenom grönstråket vilket gör det till en svår och inte särskilt attraktiv miljö att röra sig i. Den andra större satsningen på grönområde i Åkarp är ”locket” över tågspåren men med tanke på att det inte går att plantera träd på eller i anslutning till locket är det tveksamt om denna yta verkligen kan användas som ”park”. Det hade kort sagt varit önskvärt att man planerade för ett större park- eller naturområde istället för att i huvudsak planera för ”stråk” och gräsytor.
Ett område i Åkarp som hade varit utmärkt för en lite större park är den yta som idag är oexploaterad vid Östragårdens förskola. Här har man istället tänkt att ett fåtal villor ska få breda ut sig. Ett mycket märkligt beslut. I ett tidigare blogginlägg utvecklar jag mina tankar kring vad jag tycker man borde göra med detta område istället.
Ovan karta visar hur man tänker sig bebyggelseutvecklingen. Här syns tydligt att tanken på större sammanhängande utvecklingsstråk för grönska, vatten och fritid längs med tågspåret i Åkarp förmodligen inte kommer realiseras sett till att man samtidigt planerar för bostäder i samma område. Vi ställer oss också kritiska till planerna på bostadsbebyggelse öster om Gränsvägen/norr om Lundavägen (på andra sidan TMP Outlet och vidare norrut).
Ytterligare en invändning vi haft är att vi menar att det saknas en vision om hur man kan göra Kronetorpsområdet till en mer integrerad del av kommunen. Rondellen vid Burlövs Center tillsammans med Lundavägen utgör en barriär som är angelägen att åtgärda för att de som bor i Kronetorp ska kunna få en attraktivare och mer tillgänglig stadsdel.
Utöver ovan nämnda invändningar har vi även invändningar mot t.ex. synen på mindre vindkraftsetableringar samt att man inte har en plan eller beredskap för ett yttre godsspår. Samtliga grannkommuner har planerat för ett yttre godsspår för att möta den ökande mängden godstrafik som onekligen tillkommer när Fehmarn Bält-förbindelsen står färdig. Burlöv behöver nödvändigtvis inte acceptera linjedragningen som är föreslagen men bör åtminstone peka på en alternativ spårdragning. Konsekvensen av att inte få ett yttre godsspår på plats blir istället att godset kommer transporteras via lastbil och att vi får en ökad mängd biltrafik genom kommunen vilket inte är önskvärt.
Burlövsfesten!
Sedan sist jag skrev på bloggen har även årets stora kommunfest, Burlövsfesten, gått av stapeln. Avslutningsvis kan jag konstatera att Burlövsfesten 2025 bjöd på strålande solsken och många trevliga möten med väljare. Vi ser framemot nästa års folkfest!
Det har hänt grejer i politiken den senaste tiden! Så mycket att jag inte hunnit skriva av mig förrän nu. Årets kanske viktigaste fullmäktige ägde rum i veckan när man beslutade om budgeten för kommande år. Dessutom har det varit skräpplockardag, kampanj i Lomma och så var det ett fullmäktige i maj som jag inte hunnit rapportera om. Häng med!
Budgetfullmäktige och historien om när styret i Burlöv bestämde att vissa ska få tillgång till bättre sjukvård än andra
Ett på många sätt intressant fullmäktige utspelade sig i måndags när vi förutom att ta beslut om budgeten också debatterade ett otroligt märkligt ärende angående tecknande av privata sjukvårdsförsäkringar. Men låt oss börja med budgetalternativen.
Det fanns totalt tre budgetförslag att ta ställning till; M, C och L:s förslag (som tillsammans representerar styret), Socialdemokraternas förslag och så hade vi i Miljöpartiet ett gemensamt förslag med Vänsterpartiet. Noterade ni att det var något parti som saknades? Ja, just det. Sverigedemokraterna, som trots allt har en arvoderad oppositionsföreträdare, valde att inte heller i år lägga ett eget budgetförslag utan röstade så klart med alliansen. Samtliga Sverigedemokrater borde skämmas över att man låter skattebetalare bekosta oppositionsråd när man i själva verket är ett stödparti åt styret!
Nåväl, vad innehöll de olika budgetförslagen? Den stora skillnaden mellan Socialdemokraternas budget och Alliansens är egentligen vilken förvaltning man väljer att satsa mest pengar på. I Socialdemokraternas budget väljer man att minska kommunstyrelsens och samhällsbyggnadsförvaltningens ramanslag till förmån för satsningar inom utbildnings- och kulturnämnden och socialnämnden. Man har bl.a. valt att slopa det kritiserade förslaget om avgifter för hjälpmedel, ge ett extra bidrag till kulturskolan på 1,5 mnkr, förstärka generella arbetsmarknadsinsatser för att minska arbetslösheten och öka föreningsstödet. Vänsterpartiet valde i det läget att haka på Socialdemokraternas budget men att också göra en extra satsning på att erbjuda sommarkort till ungdomar genom att bl.a. minska trygghetsvärdarnas budget. Eftersom sommarkort till ungdomar även är ett förslag vi drivit tidigare anslöt vi oss till Vänsterpartiets förslag med vetskapen om att det naturligtvis inte hade någon chans att gå igenom.
Det blev förstås Alliansens budget som, med stöd av SD, röstades igenom. Men eftersom detta var givet på förhand tyckte jag personligen kvällens mest intressanta ärende var en interpellation om en ny privat sjukvårdsförsäkring som styret och SD röstade igenom i kommunstyrelsens arbetsutskott. Det handlar alltså om att Burlövs kommun infört en privat sjukvårdsförsäkring enbart för de högst betalda cheferna och politikerna i kommunen(!). Motiveringen? Man vill ”säkra en stabil ledning av kommunen och bidra till en ökad, kortsiktig och långsiktig, organisatorisk förmåga till kontinuitet”. På fullaste allvar försöker man påskina att det är nödvändigt att erbjuda privata sjukvårdsförsäkringar till de högst betalda cheferna och politikerna därför att kommunen annars skulle falla samman om dessa ”nyckelpersoner” inte fick komma till en privat läkare inom två veckor. Om barnskötarna, lärarna, hemtjänstpersonal eller andra som arbetar ute i verksamheterna däremot blir sjuka så är det ju bara till att sätta in en vikarie tycks man resonera. Här nedan är kommunstyrelsens ordförande, Sara Vesterings, skriftliga svar på interpellationen
Och här är det anförande jag höll i kommunfullmäktige som svar:
Sara Vestering avslutar med en vädjan om att föra en saklig diskussion och inte prata symbolpolitik. Jag tänkte därför inleda med några sakliga fakta i frågan.
Fakta 1: I Sverige har vi en allmän sjukvård som innebär att alla som bor i landet, oavsett om man är arbetslös, missbrukare, höginkomsttagare, mamma, student etc. har rätt till sjukvård. Sjukvården har ingen koppling till den statliga sjukvårdsförsäkringen som bara finansierar inkomstbortfall vid sjukdom.
Fakta 2: I många andra länder består sjukförsäkringen av både sjukvård och en inkomstförsäkring som ofta är kopplad till arbete och inte till att man bor i landet. D.v.s. en arbetslös har inte rätt till samma sjukvård som en person med ett arbete.
Det svenska systemet må ha många brister men det som i min värld gör det till ett rättvist system är det faktum att alla som bor i en region, oavsett om de har ett arbete eller ej, likabehandlas. Man har rätt till samma vård.
Förslaget om att erbjuda en privat sjukvårdsförsäkring enbart för höga chefer och toppolitiker motiverar Sara Vestering med att ”det handlar om att erbjuda tillgång till privata vårdalternativ som individen annars själv skulle bekosta”. Tydligare än så blir det inte. Sara tycker uppenbarligen att det är ens arbete som ska styra vilken vård man ska få rätt till. Och vad värre är, människor med de högsta positionerna och lönerna ska ha rätt till mer och bättre vård än människor med låga inkomster. Det här är ett brott mot hur hela sjukvårdssystemet i Sverige fungerar och ett stort steg mot hur sjukvården fungerar i t.ex. USA.
Sara, du skriver att du också är öppen för att erbjuda detta även till andra nyckelfunktioner men att det kräver en grundlig analys av kostnader, behov och rättvis fördelning.
Har ni genomfört denna grundliga analys av kostnader, behov och rättvis fördelning inför det här beslutet?
På vilket sätt tycker du att sjukvårdssystemet i USA är mer rättvist än Sveriges?
Allmänhetens frågestund
En desto roligare nyhet är att jag lyckades få igenom en motion på förra fullmäktige! Det handlar om att införa allmänhetens frågestund i samband med kommunfullmäktiges sammanträden. Syftet med frågestunden är att allmänheten ska kunna ställa enkla frågor i kommunala ärenden till politiker som besvaras under fullmäktigemöten. Nu är det upp till kommunstyrelsen att utarbeta regler kring hur det praktiskt ska gå till och förhoppningsvis kan du inom en snar framtid börja ställa dina frågor.
Skräpplockardag och Lomma hamnfest
Lördagen den 24 maj anordnade Burlövs kommun en skräpplockardag där samtliga partier fick möjlighet att träffa medborgare och göra en insats för miljön. Ett supertrevligt initiativ som Miljöpartiet självklart deltog i. Helgen efter var det dags för Lomma hamnfest och då ställde vi upp och hjälpte våra grannar i Lomma med att prata politik och bjuda på äpplen.
I tisdags bjöd Hyresgästföreningen i södra Skåne in till bostadspolitisk debatt i Burlöv. Trevligt! Centerpartiet och Sverigedemokraterna lämnade walk over men i övrigt var alla partier i Burlöv representerade (och Moderaterna hade dessutom två paneldeltagare!). Lite jobbig rundgång men om man orkar stå ut med det så kan man se hela debatten genom att trycka på länken under bilden:
Plötsligt händer det. Åkarp har fått ett nytt (nåja) bibliotek och kulturhus! Efter flera års väntan och en rent ut sagt dålig hantering av styrande politiker har vi så äntligen kommit i mål med renoveringen av Möllegårdens biblioteksdel. Lördagen den 5 april var det dags för en festlig invigning och intresserad allmänhet fick en första inblick i de nygamla lokalerna. I princip samtliga politiska partier var på plats för att fira och det var otroligt roligt att få se och träffa så många Burlövsbor.
Bild från invigningen av nya Möllegården. Vid mikrofonen står projektledare Malva Sinclair, i blågrön klänning kulturchefen Jonna Salomonsson och i orange klänning syns bibliotekschef Linda Willander
Dagens bästa tal levererade kulturchefen Jonna Salomonsson när hon liknande processen med sagan om mäster skräddare. I sagan önskar den lilla mannen få en rock sydd av skräddaren men det slutar med att det bidde ingenting. I kulturchefens tal är det istället hon och bibliotekschefen som går till politikerna och önskar ett kulturhus men varje gång de kommer tillbaka så får de svar om att det bidde någonting annat och till slut får de inte bara ett kulturhus utan också ett bibliotek, en fritidsgård och en mötesplats. Sagan ringar på ett fint sätt in både det faktum att styrande partier dragit ärendet i långbänk med turer fram och tillbaka och att man har en kulturpolitik som går ut på att kostnadseffektivisera så mycket som möjligt.
Möllegårdens ansiktslyft är förstås positiv och det är svårt att vara kritisk när man ser vilken varsam och fin renovering som gjorts. Det är verkligen ett jättefint bibliotek! MEN man ska ha i minnet att hela poängen med att samla all kultur och fritidsverksamhet på ett och samma ställe är att det på lång sikt blir billigast så. Detta har varit ett uttalat och tydligt mål redan från start. Vi hade t.ex. kunnat låta biblioteket få ta över hela Möllegården och hittat en annan plats för fritidsgården men då hade man också fått betala för fler lokaler. Huruvida detta är rätt prioriterat får tiden utvisa men det som är verkligt problematiskt är att kostnaden för renoveringen mångdubbelt överskred det man initialt tänkte. Det innebär nämligen att även om det skulle visa sig vara en felprioritering blir det i princip omöjligt att ekonomiskt motivera något annat alternativ eftersom investeringskostnaden varit så hög. Nåväl, det hade ju kunnat gå rätt åt pipsvängen också och sluta som i sagan med att det bidde ingenting så låt oss inte gråta över spilld mjölk utan glädjas åt att vi äntligen har ett bibliotek (med Meröppet dessutom!).
Rapport från fullmäktige 2025-04-07
Förra veckan var det fullmäktigemöte. För ovanlighetens skull var det en hel del debatt och det märks att valrörelsen redan börjat sätta igång. Det som särskilt debatterades den här gången var årsredovisningen för 2024.
En årsredovisning ska summera det gångna året ekonomiskt och utifrån måluppfyllelse. Såväl de finansiella som verksamhetsstyrda målen är i sin tur något som fullmäktige själva bestämmer. I Burlöv har man valt att ha fyra övergripande strategiska inriktningar eller målområden som man kopplat till ett antal mål. De fyra inriktningarna är Attraktiva Burlöv (3 mål), Hållbara Burlöv (4 mål), Tillgängliga Burlöv (1 mål) och Trygga Burlöv (1 mål).1 Till varje mål finns olika s.k. indikatorer. Indikatorernas främsta syfte är att vara ett mätbart mått på hur väl kommunen uppfyller sina mål och kan t.ex. handla om att mäta brukares nöjdhet med våra äldreboenden eller hur stor andel av eleverna i åk 9 som är behöriga till gymnasiet. Utifrån vad indikatorerna visar görs en sammanfattande bedömning med en tre-gradig skala där man antingen konstaterar att målet uppfyllts under året, inte uppfyllts eller är på väg att uppfyllas. Därefter sammanfattar man varje inriktning med samma tre-gradiga skala. Så hur gick det för Burlöv 2024? Här nedan syns en sammanfattande tabell över resultatet:
Tabellen ovan ska utläsas på följande sätt: Under varje övergripande målområde (blåa rader) står om man bedömt att målet som helhet har uppfyllts (grönfärgad), är på väg att uppfyllas (gulfärgad) eller ej har uppfyllts (rödfärgad). Under den övergripande måluppfyllelsen står en orangefärgad rad som listar alla mål som kopplas till respektive målområde. Här kan vi t.ex. läsa att ett mål till målområdet ”Attraktiva Burlöv” är att ”Invånare ska i högre grad uppleva att det är attraktivt att leva i kommunen”. Till detta mål finns fyra indikatorer som man kan mäta. Vi kan dock se att Burlöv under 2024 inte lyckats uppfylla någon av dessa indikatorer varpå bedömningen blir att detta mål ej har uppfyllts (röd färg under ”Bedömning”). Till det övergripande målet finns dock även två andra mål (”Företagare ska i högre grad uppleva att det är attraktivt att verka i kommunen” och ”Kultur- och fritidsaktiviteter i kommunen ska involvera invånarna och leda till en förhöjd livskvalitet”) och räknar vi samman resultatet kommer man till slutsatsen att det övergripande målet är ”på väg att uppfyllas”.
Problemet med sättet man valt att mäta måluppfyllelsen är att det inte är tydligt vilka indikatorer som man värderar högre än andra eller hur man, i vissa fall, överhuvudtaget kan komma till slutsatsen att målet bedömts vara på väg att uppfyllas eller rent av har uppfyllts trots att få eller inga indikatorer nåtts. Uppenbarligen har man t.ex. värderat företagarnas upplevelse av service och attraktivitet betydligt mycket högre än invånarnas eftersom man bedömt att både ”Attraktiva Burlöv” och ”Tillgängliga Burlöv” är två målområden som är på väg att uppfyllas trots att det bara är indikatorer kopplade till företagens upplevelse som nåtts medan invånarnas upplevelse pekar mot andra hållet. Det finns också några mål och indikatorer som man inte har bedömt under 2024 och då helt sonika valt att basera detta årets bedömning på vad senaste mätningen visade (vilket t.ex. kan vara en mätning som gjordes 2022). Rimligen borde man i dessa fall avstå från att göra en bedömning.
Att på det här sättet påstå att Burlöv är en attraktivare, mer hållbar och tryggare kommun än vad mätningar visar är förstås ett sätt för styret att försöka påskina att deras politik är framgångsrik. I en annan del av världen skulle man med fog använda uttrycket ”fake news” för det blir närmast parodiskt när man synar siffrorna. En mer rättvisande bild får vi om tittar på Burlövs siffror i Kolada. Kolada är en öppen och kostnadsfri databas som används av kommuner och regioner för att jämföra och analysera olika nyckeltal kopplade till kvalitet inom offentlig verksamhet. I databasen finns mängder av olika rapporter att plocka ut men det finns också en sammanfattande rapport kallade KKiK (Kommunens Kvalitet i Korthet) där ett urval av de mest använda nyckeltalen presenteras. Så här ser Burlövs siffror ut för 2024:
Tittar vi på dessa siffror ser vi dels att antalet negativa förändringar vida överstiger de positiva, dels att det endast är fyra av drygt 40 nyckeltal där Burlöv är bland de 25% av kommunerna som presterar bäst. Vilka är då dessa fyra nyckeltal? Jo, man har bland de lägsta kostnaderna för gymnasieelever räknat i kr/elev, bland de lägsta kostnaderna för personer med funktionsnedsättningar, bland de bästa gällande företagsklimat och bland de bästa gällande insamlat kommunalt avfall. D.v.s. man är en kommun med företagsvänlig politik och låga kostnader för vård och omsorg.
Hur god ekonomisk hushållning har Burlöv egentligen?
Sen var det det här med kronor och ören. Årsredovisningen visar nämligen också hur det går för kommunens ekonomi. Enligt kommunallagen ska en kommun ha en god ekonomisk hushållning och en ekonomi i balans. Vad betyder då det? Det lite märkliga med begreppet ”god ekonomisk hushållning” är att varje kommun själv bestämmer vad det innebär. I Burlövs fall har man då t.ex. bestämt att ett av tre finansiella mål är att man får ha en nettoskuldkvot som kan överstiga skatteintäkter och statsbidrag med upp till 25%. Med andra ord kan man dra på sig stora skulder och ändå ligga inom målet.
Burlöv har länge varit en skuldfri kommun men på senare år har skulderna drastiskt ökat vilket delvis hänger ihop med stora investeringar gällande exploatering men också att nuvarande styre aktivt utnyttjar möjligheten att belåna sina satsningar och har dålig koll på sin egen ekonomi. Ett exempel är tidigare nämnda renovering av Möllegården som man återkommande äskat pengar för. Ett annat mycket talande exempel inträffade på fullmäktigemötet när samhällsbyggnadsnämndens ordförande, Nils Holmqvist (M), gick upp och försvarade låneskulden med att vi idag har ett badhus och sånt kommer inte gratis utan det måste man låna till. Grejen är bara att just badhuset bekostades inte med lån utan med egna medel vilket tf ekonomichef Amra Saranovic korrigerade i senaste avsnittet av Burlöv beslutar. Låneskulden har alltså inget med badhuset att göra och man kan tycka att man borde känna till det om man är ordförande för samhällsbyggnadsnämnden.
Det är dock inte bara låneskulden som är ett ekonomiskt bekymmer. Årsredovisningen visade på flera negativa och anmärkningsvärda fakta kring Burlövs ekonomi:
Nämnderna redovisar sammantaget en negativ budgetavvikelse på -20,2 mnkr
Årets resultat, borträknat jämförelsestörande poster, är -5,4 mnkr
Kommunkoncernens årsresultat är en minskning med 75,5 mnkr jämfört med föregående år
Soliditeten minskar med mer än 10% sedan föregående år
Vi har gått från att ha ett balanskravsresultat på +33,8 mnkr år 2023 till -8,6 mnkr 2024
Särskilt den sistnämnda punkten är intressant. Man har alltså ett negativt balanskravsresultat vilket man enligt kommunallagens 11 kap. § 13 bara får ha utan att göra regleringar i kommande budget OM det finns ”synnerliga skäl”. Man lyckas få ett positivt resultat genom att åberopa och justera för synnerliga skäl eftersom man i tidigare budgetar reserverat medel.
Att göra investeringar och att ekonomin försämras hade möjligen varit försvarbart om kommunens kvalitet förbättrats men som synes i statistiken ovan har det i mångt och mycket blivit sämre vilket sammantaget tecknar en mycket dyster bild över hur kommunen styrs.
Kommunens fyra övergripande strategiska inriktningar är: Attraktiva Burlöv: Invånare och företag ska attraheras till kommunen och välja att leva och verka i Burlöv. Hållbara Burlöv: Burlövs kommun ska verka för att ge invånarna förutsättningar för en god hälsa, livskvalitet och lika förutsättningar för sin framtid, utifrån en såväl ekologisk, ekonomisk och social dimension. Tillgängliga Burlöv: Burlövs kommun ska tillhandahålla en hög servicenivå samt skapa goda förutsättningar för samverkan och ett likvärdigt bemötande av alla invånare och företagare. Trygga Burlöv: Burlövs kommun ska skapa förutsättningar för en trygg och säker tillvaro att leva och verka i. ↩︎
Varför känns det som att tiden går så fort? Om vi får tro på den s.k. proportionsteorin beror det på att tiden som passerar upplevs i proportion till den totala tid vi har upplevt. Eller annorlunda uttryckt, ju äldre man blir desto mindre del av livet utgör ett år och då KÄNNS det som att tiden går snabbare. För ett barn kan en vecka kännas lika lång som en vuxen upplever flera månader. Oavsett hur det är med den saken kan jag konstatera att år 2025 gått i en rasande takt än så länge. En sjättedel av året har snart passerat och vi har redan hunnit med två kommunfullmäktigemöten.
Kommunfullmäktigemötet den 13 januari var snabbt avklarat ur såväl objektiv som subjektiv mening. 10 minuter tog det. Dagordningen var minst sagt skral och det var i princip bara formaliaärenden som klubbades igenom. Det fanns dock två interpellationer på agendan som skulle ha besvarats. Den ena interpellationen var ställd till socialnämndens ordförande och handlade om den oroväckande höga personalomsättningen inom framför allt IFO (individ- och familjeomsorg) men även socialförvaltningen överlag. Den andra interpellationen var riktad mot utbildnings- och kulturnämndens ordförande och handlade bl.a. om varför skolorna i Burlövs kommun inte erbjuder gratis frukt och utflyktsmat till framför allt de lägre årskurserna. Eftersom svaret på den sistnämnda interpellationen kom för sent (kvällen innan fullmäktige) och svaret på den förstnämnda aldrig ens lämnades in valde fullmäktige att bordlägga båda dessa. När vi samlades för ett nytt möte i kommunfullmäktige förra veckan var det så dags för dessa att besvaras.
Personalomsättningen inom IFO
Förstnämnda interpellation lyfte en anmärkningsvärd slutsats som framkommit i en granskningsrapport av ett oberoende revisionsbolag gällande en väldigt hög personalomsättning. Under 2023 var personalomsättningen inom IFO hela 24,2% vilket betyder att drygt var fjärde person inom denna organisation valt att sluta. Medarbetarenkäten samma år visade dessutom att arbetsbelastning och återhämtning var två problemområden som många lyft. Ovanpå det har kostnader för t.ex. vikarier och övertidsersättning dramatiskt minskat. Frågan var då om det fanns något samband mellan en för hög arbetsbelastning och hög personalomsättning eller vad det kunde bero på.
Svaret från Mia Eldh Holmqvist (socialnämndens ordförande) var att den kraftiga minskningen av timlön/fyllnadslön/övertidsersättning från år 2022 till 2023 berodde på att fler nu arbetade heltid. Hon ville heller inte kännas vid att det fanns något problem med arbetsmiljön utan tvärtom har de nu tillsett att ”alla har en rimlig arbetsbelastning”. Tittar man på de faktiska siffrorna över andelen heltidsanställda ser bilden dock annorlunda ut. Här framgår att det år 2022 var 96% av alla anställda som var heltidsanställda medan det år 2023 var 98% vilket alltså är en blygsam ökning som knappast kan förklara den stora skillnaden i kostnader.
Statistik från Kolada som visar andelen heltidsanställda över tid inom IFO i Burlövs kommun
Frågan kvarstår därmed. Hur kan vi ha en så hög personalomsättning och vad gör styret rent konkret för att komma tillrätta med detta? Om man önskar se interpellationsdebatten i sin helhet kan man göra det här.
Avgifter i skolan
Den andra interpellationen handlade som sagt om skolan och närmare bestämt om utbildnings- och kulturnämndens ordförande kunde tänka sig att skjuta till budgetmedel för att se till så att alla (och inte bara några) skolor i kommunen erbjuder gratis frukt och fruktstund till framför allt de lägre årskurserna.
I interpellationen listade jag flera olika saker som vårdnadshavare idag förväntas ordna med och bekosta själva. Min poäng med denna lista var att visa att det återkommande och ofta ställs förväntningar på föräldrar att planera och bekosta diverse saker som egentligen borde åligga skolan i större omfattning. Kort sagt har skolan lite väl mycket förväntningar på vad föräldrar ska bidra med.
Ordförande hade ingen förståelse alls för det här problemet och fick medhåll av Sverigedemokraten Mats Hedenström. Fokus för båda dessa herrar var att skolan faktiskt inte tvingar någon till att ta med sig frukt för det står ju inte i veckobrev och annat att man MÅSTE ha med sig frukt utan bara att man GÄRNA får ta med sig det. Min lite fördomsfulla bild av både Sverigedemokraten och Kristoffer Daag är dock att i båda dessa fall är det förmodligen deras bättre hälft som packar och ordnar med det mesta kring barnens skolgång men vad vet jag. Vill man se denna debatt kan man göra det här.
Digitalisera fullmäktige
Förutom dessa två interpellationer fattades också beslut om en motion jag lämnade in i januari 2024. Den handlade om att digitalisera kommunfullmäktige genom att erbjuda webbsändningar och införskaffa ett digitalt voteringssystem. Motionen hade varit uppe i kommunfullmäktige tidigare men återremitterades då för att underlaget helt enkelt var för bristfälligt. Dessvärre fanns det fortsatt brister i utredningen när den nu, för andra gången, debatterades i kommunfullmäktige.
Huvudargumentet för att avslå motionen handlar om kostnaden. I den utredning som gjorts till detta ärende påstås det nämligen att en mikrofon och en kamera skulle kosta ”mellan cirka 200 000 och 1 000 000 kronor” baserat på att Trelleborg och Kävlinge tydligen betalat så mycket för sina respektive tekniska utrustningar. Bara det faktum att det skiljer 800 000:- mellan vad de två olika kommunerna betalat är uppseendeväckande i sig och får en att undra om Kävlinges kommuninvånare är nöjda med hur deras skattepengar används. Eftersom det inte specificeras vilka tekniska system det är man köpt in är det omöjligt att kontrollera siffrorna men antagligen är det mer än bara mikrofon och kamera som ingår eftersom man kan idag kan få ganska avancerade kamerautrustningar för under 10 000:-.
Ett annat argument som lyfts i utredningen är att Burlövs kommun redan idag har ett program kallat ”Burlöv beslutar” där tjänstemän och styret informerar om beslut som är okontroversiella eller som har mer allmänpolitisk karaktär. Problemet är bara att alla frågor där det råder olika uppfattningar eller motioner och frågor som oppositionen driver helt saknas i detta program. Ett utmärkt exempel är uppförandet av Internationella Engelska skolan som, trots att det varit den fråga som vållat störst debatt i fullmäktige, inte ens nämndes med ett ord i ”Burlöv beslutar” när den var uppe för debatt.
Som väntat valde styret och SD att avslå motionen och istället uppdra till kommunstyrelsen ”att utreda alternativa sätt att ytterligare tillgängliggöra kommunfullmäktiges beslut för kommunens medborgare”. Det här ska förstås inte tolkas som att man har något intresse av att låta oppositionen synas mer utan kommer med stor sannolikhet landa i att man lägger ännu mer av kommunens resurser på att göra reklam för den ”fantastiska” politik man själva driver. Här kan man se denna debatt.
Genomlysning av socialnämnden och begäran om tilläggsanslag
Ytterligare ett lite märkligt ärende som vållade en del debatt var en begäran från socialnämnden där man äskade pengar från kommunfullmäktige för att kunna genomföra en genomlysning av verksamheten. Bakgrunden är att man haft väldigt dålig kostnadskontroll och att socialnämnden sedan flera år tillbaka haft kraftiga underskott i sin ekonomi. Socialdemokraterna tillsatte då ett s.k. nämndsinitiativ där man ville att nämnden skulle gå till botten med vad det är som gör att det alltid kostar mer än man tänkt och vad man kan göra åt det.
Det som Socialdemokraterna förmodligen inte räknade med var att man nu vill göra denna genomlysning genom att anlita ett antal konsulter som i princip ska ta fram besparingsåtgärder. Det blir tydligt när man läser den underliggande analys som ligger till grund för äskandet. I den analysen finns nämligen en kostnadstabell där det står att man räknar med att kunna göra ”effektbesparingar” på totalt 12 mnkr men det framgår överhuvudtaget inte var eller hur man tänker göra dessa besparingar. Eller rättare sagt, en sak kan vi nog se framemot. Det står nämligen lite luddigt att man tänker satsa på digitalisering. Gissningsvis kommer det innebära att brukare och vårdtagare får mindre tid med hemtjänstpersonal och mer ansvar att själva rapportera in och anmäla via nätet.
Det är vidare oroväckande att pengarna som man äskar är en väldigt stor summa (närmare 1,2 miljoner) och att den största delen av denna summa ska gå till en ”processledare” (1 000 000:- totalt inkl. egna medel), en ”verksamhetsutvecklare” (930 000:- totalt inkl. egna medel) samt en extern konsult (300 000:- totalt inkl. egna medel).
Fokus för en sån här genomlysning borde vara kvalitetsförbättring och inte besparingar och därför valde vi i Miljöpartiet att yrka avslag. Här kan man se denna debatt.
Vänner och bekanta till mig som för första gången kliver av tåget i Åkarp uttrycker ofta samma spontana och förvirrande känsla: Var ligger centrum? Åt vilket håll ska jag gå? Att vi numera har en nedgrävd tågstation har inte gjort orienteringen lättare men detta var ett problem redan på den gamla tågstationens tid.
Åkarps centrum för en otydlig tillvaro en bra bit från den mer geografiskt centralt belägna tågstationen och det faktum att vi inte heller har ett busstorg eller station som kan ta en direkt till centrumområdet bidrar till att många upplever Åkarp som en by utan centrum. Är detta ett problem? Ja, jag tror att ett mer levande centrumområde både hade ökat byns attraktivitet och gynnat serviceutbudet. Vi hade kanske kunnat få fler restauranger och affärer, större kulturutbud och fler hade förmodligen rört sig mer ute.
Just nu pågår arbetet med att ta fram en ny översiktsplan för kommunen och i det arbetet har man även uttryckt en vilja att göra en fördjupad översiktsplan för just Åkarp. Eftersom vi ännu inte vet var man landar i det arbetet tänkte jag här dela några tankar om vad jag tror hade varit bra. Här är en amatörmässigt skapad bild över dessa tankar och därpå följer en förklarande text.
Centrumgata
För att få ett tydligare centrum tror jag en viktig komponent är att skapa en central huvudgata som förslagsvis går från järnvägsstationen till ICA/Åkarps centrum. Problemet med det är dock att det i dagsläget är svårt att se var den huvudgatan ska placeras. Ett alternativ är att Alnarpsvägen blir en centrumgata men det faller lite på att det blir svårt att planera för kommersiella fastigheter längs med den vägen eftersom den idag kantas av villor. Dessutom är det en vältrafikerad bilgata och det hade i min värld varit mer önskvärt att centrumgatan är en gång/cykelväg. Ett tredje problem med det alternativet är att det hade varit lite förvirrande att huvudnedgången till tågstationen samt ”locket” över tågspåren är placerad vid Lervägens slut. Då är det mer naturligt att centrumgatan leder fram till den delen av tågstationen. Ska man å andra sidan placera huvudgatan någonstans längs med locket ned mot ICA står Dalslundskolan i vägen. Men här tror jag att det finns en lösning!
Jag hade önskat att man skapade en centrumgata från Stationsvägen vid Dalslundsskolans parkering, förbi multiplanen, rakt igenom Lilla Dalslundskolan och vidare mot ICA. Då hade det funnits möjlighet att längs med vägen skapa både en grön korridor med uppväxta träd samt ett trevligt handelsstråk med kommersiella fastigheter, service och kulturutbud (om man t.ex. flyttar parkeringen och omvandlar byggnaden som idag inhyser Lilla Dalslundskolan). För att kunna skapa detta behöver man dock hitta en annan placering för åtminstone delar av Dalslundsskolan…
Östragårdsområdet – Ny F-6 skola och plats för natur och rekreation
…och det för oss in på Östragårdsområdet! Det har under en lång tid funnits planer på en ny grundskola i Åkarp. 2017 tog dessa planer rejäl fart då man beslutade att det skulle byggas en ny skola i närheten av Östragårdens förskola. Det här var ett beslut som det då socialdemokratiska styret tog men samtliga partier var överens. Dock beställdes aldrig en ny skola innan mandatperiodens slut och när det sedan blev ett politiskt skifte och Moderaterna med flera tog över 2018 så blev området kring Kronetorp en viktigare prioritering. Man valde då, i politisk enighet, att skjuta fram planerna på ett nytt skolbygge i Åkarp för att istället utveckla Kronetorpsområdet och bygga en skola där. När man nu kommit igång med skolbygget vid Kronetorp har man återigen bestämt sig för att påbörja detaljplaneringen för Östragårdsområdet och en detaljplan skickades ut på samråd under hösten 2024 där ett skolbygge ingick. Hastigt och lustigt avbröts dock den processen nu i december och man (läs: M, C, L, SD) valde att istället börja planera för att bygga villor på området.
Jag tycker personligen det är en ganska dålig idé att nyttja marken för villabebyggelse. Jag är inte principiellt emot att bygga villor men jag kan tycka att OM vi ska bygga fler bostäder i Åkarp bör vi prioritera flerfamiljshus eftersom det är den typen av boende det faktiskt finns brist av. Men framför allt tycker jag att just den marken kan användas på ett bättre sätt.
Något som vi definitivt saknar i Åkarp är ett större natur/parkområde och med tanke på bristen på mark kan det här faktiskt vara sista chansen att få till ett större sammanhängande parkområde tillgängligt för alla Åkarpsbor. Men en ny skola behövs också om vi ska gå i land med idén om centrumgata och just den här platsen har MÅNGA fördelar för ett skolbygge. Dels finns redan Östragårdens förskola i området vilket gör övergången smidig om grundskolan placeras i närheten. Dels är närheten till idrottsplatsen och Dalslundsskolans specialsalar, som idrottshall och slöjdsalar, också viktig eftersom man då får synergieffekter. Kombinerar man skolbygget med att skapa ett naturområde har vi dessutom ytterligare en viktig beståndsdel då möjlighet till utomhuspedagogik och incitamenten till lek och rörelse i naturen är god. Slutligen är infrastrukturen också perfekt då det finns goda gång- och cykelalternativ för en större del av berörda kommuninvånare men också för att det finns möjlighet att avlasta Dalslundsvägen och Stationsvägen från en hel del genomgångstrafik då man kan anlägga parkering med in- och utfart mot Gränsvägen.
God fortsättning vänner! Det har blivit dags att summera året i fullmäktige genom att redovisa vilka partier som varit mest och minst aktiva vad gäller närvaro och inskickade motioner, interpellationer och enkla frågor. Dessvärre har jag ingen statistik på aktivitet vad gäller antal minuter i talarstolen vilket annars hade varit intressant att analysera både utifrån kön och ålder men förstås också utifrån partier och ledamöter. Däremot kan jag tipsa om en relativt ny youtubekanal skapad av en medborgare i kommunen. Han har på eget bevåg börjat spela in alla kommunfullmäktigemöten så vill man ta del av debatterna i fullmäktige kan man numera göra det via denna kanal: https://www.youtube.com/@Medborgarnasmakt. Det är inte världens bästa bild- och ljudkvalitet och man hade förstås önskat att han hade delat in inspelningen i kapitel så att man lättare kunnat navigera mellan ärendena. Men så länge styrande partier vägrar livesända eller spela in mötena i kommunfullmäktige är detta tyvärr enda alternativet för att kunna se folkvalda politiker i Burlövs kommun.
Närvaro kommunfullmäktige
Jämfört med 2023 så var antalet kommunfullmäktigemöten marginellt fler (10 jämfört med 9 möten). Till saken hör dock att ett av dessa 10 möten var ett extrainkallat möte för att enbart besluta om att bilda en ny nämnd. Det betyder alltså att kommunens högsta organ endast sammankallades för beslut 9 av årets 12 månader. I genomsnitt tog ett möte 1 timme och 39 min varav det längsta tog 2 timmar och 25 min (sammanträdet i maj) och kortaste tog 50 min (det extrainkallade mötet i juni). Vanligtvis brukar det möte där man beslutar om nästkommande års budget vara det som tar i särklass längst tid. Så var det t.ex. 2023 när budgetmötet i juni tog mer än 4 timmar. I år var det istället sammanträdet då det skulle beslutas om Engelska skolans vara eller inte vara som ”drog ut på tiden” mest.
Fullmäktigeledamöternas närvaro blev tråkigt nog lägre än 2023. Hela 13 av 41 ordinarie ledamöter var icke närvarande vid minst tre tillfällen (vilket motsvarar en närvaro på 70%). Detta kan jämföras med 2023 när det endast var sex ledamöter som hade en närvaro som var lägre än 75%. Antalet ledamöter med 100% närvaro sjönk också från 21 år 2023 till 16 år 2024.
Närvaron på partinivå såg ut såhär (2023 års siffror inom parentes):
Parti
Närvaro i %
M
90 (94)
SD
86 (91)
S
85 (90)
L
75 (89)
MP
75 (89)
V
67 (67)
C
65 (78)
Noterbart är alltså att MP och L är de två partier vars närvaro procentuellt sett sjunkit mest. I båda dessa fall handlar det om att det är en enskild ledamot som dragit ner statistiken och eftersom båda våra partier endast har två ledamöter blir det otroligt kännbart. Socialdemokraterna har t.ex. en ledamot som deltagit vid fyra av tio tillfällen, en som deltagit vid sex av tio och sammanlagt hela fem ledamöter med 80% närvaro eller lägre men eftersom de totalt har 14 ordinarie ledamöter så kompenseras dessa bortfall av övrigas goda närvarostatistik.
Närvaro nämnder
Förutom kommunfullmäktige finns det ett antal nämnder samt en kommunstyrelse (kallad KS) där politiker bereder ärenden och fattar beslut. Under första halvåret 2024 fanns det fyra övergripande nämnder (miljö- och byggnämnden som benämns MBN, utbildnings- och kulturnämnden som benämns UKN och socialnämnden som benämns SN). Andra halvåret av 2024 gjordes en omorganisation vilket innebar att MBN upplöstes och istället skapades två nya nämnder (samhällsbyggnadsnämnden som benämns SBN och jävsnämnden som benämns JN). Jag har i ett tidigare blogginlägg skrivit om denna process. Miljöpartiet har dessvärre inga ledamöter representerade i dessa nämnder men räknar man in närvaron för nämnderna såg den totala närvaron för samtliga partier ut så här (2023 års siffror inom parentes):
Parti
Närvaro i %
M
91 (91)
SD
88 (87)
S
85 (87)
L
84 (83)
MP
75 (89)
V
74 (65)
C
74 (76)
Bryter vi ner dessa siffror ytterligare kan vi se i vilka nämnder som det varit högst respektive lägst närvaro (2023 års siffror):
Här har jag inte tagit med jävsnämnden eftersom de bara sammanträtt vid två tillfällen under året. Vänsterpartiet saknade representant i miljö- och byggnadsnämnden vilket förklarar varför det inte finns någon siffra där. När nämnden ombildades till samhällsbyggnadsnämnden så ökade man också antalet ledamöter från 9 till 13 vilket gjorde att V fick en plats. Jämfört med föregående år kan man tydligt se att just nämnda Vänsterpartiet ökat sitt deltagande markant i både kommunstyrelsen och socialnämnden även om sistnämnda fortsatt är den nämnd där man har lägst närvaro. Socialnämnden tycks även generellt bland andra partier vara den nämnd med sämst närvarostatistik (vilket det även var 2023). I andra änden av spektrat hittar vi utbildnings- och kulturnämnden och nybildade samhällsbyggnadsnämnden som de två nämnder med högst närvaro. Mest anmärkningsvärt är kanske att Centerpartiet fortsatt har en väldigt låg närvaro i kommunstyrelsen. Såväl 2023 som 2024 deltog deras ordinarie ledamot endast vid ungefär hälften av tillfällena.
Antal interpellationer, enkla frågor, motioner
Förutom aktivitet mätt i närvaro är det naturligtvis också intressant att titta på vilka partier som lämnar in flest motioner, interpellationer och enkla frågor för att framför allt få en bild av vilka oppositionspartier som är mest aktiva.
Parti
Antal interpellationer och enkla frågor
Antal motioner
Totalt
MP
4 (4)
7 (9)
11 (13)
S
6 (5)
3 (4)
9 (9)
V
5 (2)
1 (3)
6 (5)
SD
0 (1)
0 (4)
0 (5)
Den som minns förra årets sammanställning av antalet interpellationer, motioner och enkla frågor kanske kommer ihåg att Miljöpartiet var det klart mest aktiva partiet. Även för 2024 toppar MP listan men både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har lämnat in fler interpellationer och enkla frågor. Sverigedemokraterna, som själva påstår sig vara ett oppositionsparti, har inte lämnat in en enda motion, interpellation eller enkel fråga vilket återigen bekräftar att de inte är ett oppositionsparti utan ett samarbetsparti till styret.
Detta var en kort summering av aktiviteterna i kommunfullmäktige år 2024. Redan på måndag, den 13 januari, är det dags för årets första kommunfullmäktige. Till dess hoppas jag att ni alla fortsatt har en bra start på det nya året!
I veckan ägde ännu ett spännande kommunfullmäktigemöte rum. Det valdes en ny oppositionsföreträdare och det togs beslut om den s.k. budgetventilen, men det ärende som vållade störst debatt var en motion om sociala upphandlingar som återremitterats och tröskats igenom i otaliga nämnder tidigare.
Är det ett generationsskifte på gång hos Socialdemokraterna?
Socialdemokraternas förstanamn inför valet och en av deras mest rutinerade företrädare, Katja Larsson, valde att avsäga sig posten som oppositionsföreträdare på förra kommunfullmäktige. Nu valdes en efterträdare och det blir Socialdemokraternas nuvarande ordförande Viktor Eriksson som tar över. Sundsvallsbördige Eriksson är relativt ny inom Burlövspolitiken och är inne på sin första hela mandatperiod. Att Socialdemokraterna gör ett skifte efter drygt halva mandatperioden får ses som ett långsiktigt och taktiskt val att skola in en yngre generation med sikte mot valet 2026.
Nytt ridhus (äntligen!) och budgetventiler
I Burlöv klubbas kommande års budget i juni varje år. För att kunna göra en budget görs då antaganden eller prognoser över t.ex. skatteintäkter, kommande statsbidrag och utgifter. I bästa fall överensstämmer prognoserna något sånär med det faktiska utfallet men det är förstås sällan (eller aldrig) det blir exakt som man tänkt. För att differensen inte ska bli för stor finns en möjlighet att korrigera budgeten i slutet på året och det är detta som kallas budgetventilen.
Det främsta syftet med budgetventilen är alltså att se till så att verksamheterna har tillräckligt med medel för att utföra sina uppdrag med kvalitet och utifrån uppsatta mål. Budgetventilen har däremot mer och mer kommit att användas för att göra extra satsningar som man inte ansåg sig ha råd med när man fastslog budgeten ett halvår tidigare. Det är problematiskt eftersom man då redan effektiviserat verksamheterna under året för att inte riskera en budget med underskott.
Ett exempel på en sådan investering är satsningen på ett nytt ridhus. Det nya ridhuset har varit ett långdraget ärende där man avsatt medel i olika omgångar för att förbättra möjligheterna för ryttarföreningen att bedriva en ändamålsenlig verksamhet[1]. Nu har ryttarföreningen själva tagit fram ett kostnadsförslag samt sökt medel från allmänna arvsfonden. Totalkostnaden för ett nytt ridhus (utöver det som tidigare investerats vid t.ex. rivning av det gamla ridhuset) är 20 miljoner och allmänna arvsfonden har gett ett positivt förhandsbesked om att medfinansiera halva kostnaden. Under förutsättning att ryttarföreningen lyckas säkra medfinansiering tog kommunfullmäktige nu beslut om att bevilja en investering på 10 miljoner.
I sak har jag inget emot att bevilja ryttarföreningen dessa miljoner med tanke på den situation de befinner sig i med otillräckliga förutsättningar. Det borde dock aldrig ha behövt gå så här långt. Burlövs kommun borde för länge sedan tagit ryttarföreningens larm på allvar och underhållit byggnaderna istället för att låta de förfalla. Man ska också komma ihåg att kommunen så sent som för två år sedan bedömde att ett nytt ridhus kostar 5 miljoner och nu landar vi i 20 miljoner. Och som sagt, den här investeringen borde inte komma i budgetventilen utan i den årliga budgetberedningen. Senfärdighet och paniklösningar har dock varit ett återkommande tema för nuvarande styre (lex inköp av nya datorer och markköp i Kronetorp)
En glädjande nyhet var dock att man nu tar bort investeringsanslaget på 40 mnkr för nya fotbollsplaner på Kronetorpsområdet. En investering jag kritiserat i ett tidigare inlägg eftersom man ändå investerar i nya konstgräsplaner på Arlövs IP redan nästa år.
Återremisser och politiskt hantverk (eller hur man INTE bekämpar arbetslöshet)
För drygt två år sedan lämnade jag in en motion om att kommunen bör införa s.k. sociala upphandlingar med sysselsättningskrav. Sedan dess har ärendet närmast levt ett eget liv och skickats mellan nämnder och fullmäktige i omgångar. Trots att budgetventilen var på agendan var det denna motion som stal mest fokus och det hela slutade med att den blev återremitterad för tredje gången(!). Men vi tar det från början. För det första, vad handlar den här motionen om?
När man genomför en offentlig upphandling är det, lite förenklat, den leverantör som erbjuder lägsta pris som vinner kontraktet. För att säkerställa att de som erbjuder lägsta bud också levererar en bra produkt eller tjänst är det därför viktigt att kommunen ställer krav som motsvarar de förväntningar man har på produkten eller tjänsten. Det är inte en helt enkel konst. Sociala upphandlingar är ett samlingsbegrepp för upphandlingar där man ställer olika krav på att vinnande företag arbetar med social hållbarhet. Det kan t.ex. handla om att man i upphandlingen har krav på arbetsmiljön för de anställda, att de ska arbeta för jämställdhet eller använder sig av ansvarsfulla leveranskedjor. Men det kan också, som i det här fallet, handla om att man inför sysselsättningskrav, dvs att vinnande anbud måste erbjuda jobb eller praktikplatser åt t.ex. människor som står långt utanför arbetsmarknaden.
Efter att motionen lämnades in i december 2022 skickades den på remiss till socialnämnden. Socialnämnden och dess ordförande, Mia Eldh-Holmqvist (M), ställde sig positiva till motionen. Kommunledningsförvaltningen gavs då tillfälle att yttra sig inför beredning i kommunstyrelsen. Kommunledningsförvaltningen ställde sig också positiva till motionen varpå även kommunstyrelsen ställde sig bakom den. Därefter skickades den för debatt och beslut i kommunfullmäktige. På kommunfullmäktige bestämmer sig Sverigedemokraten Laszlo Pataki för att gå upp och yrka avslag med argumentet ”jag tror inte på det här”. På sittande möte har då helt plötsligt Mia Eldh-Holmqvist ändrat åsikt och yrkar nu på återremiss eftersom det framkommit nya fakta (läs: Pataki har sagt vad han tror och tycker). Ärendet återremitteras på s.k. majoritetsåterremiss till socialnämnden för att de ska utreda dessa ”nya fakta”. Vad, exakt, de här nya fakta var för någonting (förutom då Patakis egna åsikter) hade man dock ganska svårt att motivera och redogöra för.
Nåväl, när den återigen landade hos socialnämnden i mars i år kommer tjänstemännen i sin beredning ännu en gång fram till att ”…upphandlingar med sysselsättningskrav innebär stor samhällsnytta.” och att ”Socialförvaltningen ser positivt på att sysselsättningsfrämjande villkor kan ställas i de fall där det bedöms lämpligt”. Socialnämnden beslutar då, igen, att ställa sig bakom motionen och såväl kommunledningsförvaltningen som kommunstyrelsens arbetsutskott bestämmer sig för andra gången att stödja motionen.
Men sista ordet var tydligen inte sagt! När ärendet är uppe för beslut i kommunstyrelsen föreslår nu kommunstyrelsens ordförande, Sara Vestering (M), att motionen ska återremitteras till socialnämnden för vidare utredning. När ärendet nu, för tredje gången(!), behandlas i socialnämnden har en majoritet av politikerna, inklusive ordförande Eldh-Holmqvist, bytt fot och föreslår plötsligt avslag. Tjänstemännen på socialförvaltningen är dock fortsatt positiva till införandet av sociala upphandlingar. När den så når kommunstyrelsen (även där för tredje gången) har man kommit fram till att man inte vill stödja motionen längre och föreslår att kommunfullmäktige avslår motionen.
Och med det borde väl allt ändå vara sagt och gjort? Knappast! Efter en lång debatt i måndagens kommunfullmäktige valde Socialdemokraternas nya ordförande, Viktor Eriksson, att yrka på att ärendet ska återremitteras för att utreda vilka ekonomiska vinster och kostnader ett införande skulle innebära. Ett av argumenten från styrets (alliansen + SD) sida är nämligen att ett införande skulle innebära att vi får dyrare upphandlingar men det saknas helt siffror på att så är fallet. Återremissen gick denna gång igenom som en minoritetsåterremiss och kommer därför, för fjärde gången (!), utredas vilket måste vara något slags rekord. Politik är spännande nästan jämnt!
Det blev en lång kväll i kommunhuset i måndags när fullmäktigeledamöter först bjöds på ett föredrag om AI och därefter hade möte med förhållandevis mycket debatt och diskussioner. Det var varumärkesstrategen och filmvetaren Michael Nilsson från företaget Manifesto som höll i föreläsningen och anledningen var att Burlöv påbörjat ett arbete med att ta fram en ny digitaliseringsstrategi. Intressant men inte så mycket som var nytt under solen.
Ändamålsenliga datorer och dåliga inköpsbeslut
I lördags publicerade Sydsvenskan en insändare där jag kritiserade styret för att de väljer att köpa dyra och icke ändamålsenliga datorer till skolorna. Under måndagens kommunfullmäktige var det dags att debattera och fatta beslut i ärendet. Grejen är att idag använder skolorna iPads med touchskärm som sitt digitala verktyg. Under hösten kommer dock Skolverket gå över till digitala nationella prov och i samband med det ställer man då vissa minimikrav på de enheter som används för att göra proven. Kraven handlar bland annat om skärmstorlek och att man ska ha tillgång till tangentbord. Det tvingar Burlöv till att köpa ny digital utrustning eftersom iPads med touchskärm inte når upp till de här kraven.
Man hade alltså inte behövt köpa in ny utrustning om inte den nuvarande tekniken varit undermålig. Yrvaket måste man nu gå med mössan i hand och låna drygt fyra miljoner eftersom inköpet inte var budgeterat. Och man väljer i det läget att fortsätta köpa iPads (fast med tangentbord) till årskurs 6 och MacBook till årskurs 9 (det är dessa två årskurser som kommer skriva nationella prov nu).
I det sammanhanget är det värt att påminna sig om att en iPad med tangentbord kostar 5462:- (ungefär dubbelt så mycket som motsvarande Chromebook eller PC) och en MacBook är nästan fyra gånger dyrare än likvärdig Chromebook/PC (11597:-/st). Det betyder att för samma summa som vi nu köper digital utrustning till åk 6 och åk 9 hade vi kunnat köpa likvärdig utrustning till årskurserna 4, 5, 6, 7, 8 och 9.
Det främsta argumentet från utbildnings- och kulturförvaltningens sida till varför man envisas med att fortsätta köpa in dyra Macdatorer tycks vara att det är smidigt att fortsätta använda samma operativsystem. Med andra ord, eftersom vi en gång i tiden köpte grisen i säcken är vi nu fast och det blir för krångligt att byta till något som skulle vara både billigare och mer ändamålsenligt.
Ett annat argument har varit att livslängden och andrahandsvärdet på en MacBook är betydligt högre än Chromebook eller PC (livslängden bedöms vara 5-6 år för MacBook jämfört med 3 år för en Chromebook). Uppgifter om livslängd och andrahandsvärde är dock helt baserade på vad leverantören påstår. En leverantör som har ett egenintresse av att sälja det dyraste alternativet. Kommunledningsförvaltningen bedömer tvärtom andrahandsvärdet som tveksamt och konstaterar i sitt remissvar att eventuell livslängd i stor utsträckning handlar om hur man hanterar datorerna.
Sammanfattningsvis har jag svårt att förstå styrets och utbildnings- och kulturförvaltningens val av Macdatorer både utifrån ett ekonomiskt perspektiv och utifrån ändamålsenlighet/användarvänlighet.
Motion, motion, motion
På dagordning fanns fem motioner varav jag stod bakom inte mindre än fyra av dessa. En av motionerna handlade om att digitalisera kommunfullmäktige genom att införa webbsändningar och ett digitalt voteringssystem. När ärendet behandlades yrkade vi på återremiss och eftersom både S och V ställde sig bakom kommer ärendet nu skickas tillbaka för ny beredning. Vi får helt enkelt anledning att återkomma till det här vid senare tillfälle.
En annan motion handlade om att införa ett gemensamt hyrcykelsystem för Malmö, Lund, Staffanstorp och Burlöv. Malmö och Lund har redan idag egna hyrcyklar som kan användas inom respektive innerstad. Eftersom det är två olika system går det dessvärre inte att cykla från en stad till en annan. Ett gemensamt system hade således underlättat för människor att cykla på ett snabbt och smidigt sätt över kommungränserna. Eller gjort det möjligt att cykla till tåg-/busstationen i en stad, åka till en annan och sedan fortsätta på cykel utan att behöva släpa med sig den på tåget eller bussen.
På lång sikt är tanken att hela Skåne ska inbegripas i samma system liknande det som man har i Nederländerna kallat OV-fiets. Där är det deras nationella tågoperatör som äger systemet och som har installerat cykelstationer vid järnvägsstationerna runt om i landet. Medlemskapet är gratis om man köper ett tågkort. Smart. Tyvärr blir detta inte verklighet då en majoritet i fullmäktige röstade ned förslaget.
Den enda motion som antogs var förstås en motion som Sverigedemokraten Laszlo Pataki lämnat in. Jag skriver ”förstås” för det är uppenbart att de styrande partierna sitter i knät på SD och inställsamt ställer sig bakom allt de gör. Pataki vurmar för s.k. ”särbegåvade” elever och ville att skolorna ska upprätta både handlingsplaner och erbjuda seminarier för skolans personal så att de blir bättre på att fånga upp och stimulera dessa barn. Man kan tycka att det finns en god intention här och det är dumt att raljera men motionen är problematisk.
För det andra är det viktigt att förstå att man som lärare arbetar med individer och inte kategorier. Inom gruppen ”särbegåvade” elever finns alla möjliga typer av individer. Det betyder att två elever som kategoriseras som ”särbegåvade” inte nödvändigtvis behöver samma stöd utan kan, precis som ”normalbegåvade”, behöva utmanas på olika sätt. Att ta fram ett stödmaterial och handlingsplan som gäller för alla blir därmed tämligen uddlöst.
För det tredje är skolan och pedagoger generellt väldigt duktiga på att fånga upp individer eftersom det är en del av deras yrkeskompetens. När vi begär av skolan att lärarna ska upprätta handlingsplaner, tvingar de till redogörelser och att gå på seminarier så betyder det att vi tar deras tid från annat. Det är skolan som är bäst på att bedöma vad de behöver utveckla och politiker ska vara väldigt försiktiga med att detaljstyra verksamheten.
Mitt sistnämnda argument höll Pataki inte alls med om utan menade tvärtom att lärare är jättedåliga på fånga upp och stimulera elever till att nå längre. Det tycker jag säger det mesta om hans syn på Sveriges lärarkår.
Jag flyger när och hur jag vill
Slutligen måste jag också kommentera ett par av de interpellationer som ställdes under kvällen.
Om vi börjar med det något mer positiva så hade Vänsterpartiets Andreas Bexell lämnat in en interpellation om Kronetorpsstaden. Han undrade helt enkelt hur Samhällsbyggnadsnämndens ordförande, Nils Holmqvist (M), såg på utvecklingen av området.
Svaret var välformulerat och lyfte framför allt upp den nyinrättade modellen BID (Boende, Integration och Dialog) som bl.a. Sydsvenskan tidigare rapporterat om. Tanken är att alla aktörer som verkar i området (fastighetsägare, boende, företag etc.) samt kommunen gemensamt går samman i en förening liknande en bostadsrättsförening. Samtliga aktörer betalar en medlemsavgift och istället för att kommunen som ensam aktör förväntas förbättra området kan alla känna ett gemensamt ansvar för att förbättra och utveckla området. Ett lovvärt initiativ.
En annan interpellation var riktad mot kommunstyrelsens ordförande Sara Vestering (M) och handlade om de förvånansvärt många flygresor till Stockholm som politiker och tjänstepersoner företagit under föregående år.
Bakgrunden är att en annan av mina motioner togs upp för beslut i somras där jag krävde att kommunen införde en resepolicy för tjänstemän och politiker. Det framkom då att det sedan tidigare fanns riktlinjer för resor i tjänsten men att dessa enbart gällde för anställda i kommunen och inte för förtroendevalda politiker. I den utredningen kom det också fram att det gjordes totalt 48 flygresor till Stockholm under föregående år. Eftersom riktlinjerna är tydliga med att man ska välja tåg före flyg och att färdsätt ska kunna motiveras utifrån tidsvinst, miljöpåverkan och/eller ekonomi tyckte jag det var märkligt att man ändå gjort så många flygresor till Stockholm. Jag ville också veta varför kommunstyrelsens ordförande tycker att riktlinjerna ska omfatta hemtjänstpersonal, lärare eller andra som jobbar inom kommunen men inte gälla för henne. Svaret? Sara Vestering anser inte att hon behöver omfattas av riktlinjerna för hon flyger ju ändå inte så mycket och de få gånger hon väljer att flyga så är det hennes rättighet att göra det. Hon flyger när och hur hon vill och så är det med det. Flygskam fungerar som bekant bara på de som har någon skam i kroppen.
Det här var några av de ärenden som var uppe för debatt. Protokoll och dagordningen i sin helhet hittar man på kommunens hemsida. Adios amigos!
Tobias Steen (MP) 
